Och världen föll ju faktiskt inte samman

~*~ En spricka kan tyda på undergång, men det kan också vara tecken på tillväxt ~*~

~ Så länge man går är man alltid på väg, oavsett om man vet sitt mål eller inte ~

~*~Värmen blir så mycket påtagligare i en värld dränkt i kyla~*~

Det man ser är bara en yta av illusioner
Det som är är betydligt större
Obeskrivbart för det mänskliga ögat

~*~ Verkligheten är för overklig för att bli betrodd ~*~

Det hörs ett ylande
Sedan ett skott
Det vita landskapet omvandlas till rött
Doften av krut och slocknat liv sprids i luften
Vid foten av kullen intill den lilla granen ser man fyra fotspår övergå till att bara vara två, med helt annan form

Triumf över ett stordåd

Är det så ni behandlar alla era syskon?

Är ett dunk i ryggen verkligen värt det?

Hur känns det att vara släckare?
Livsförkortare?
Mördare?
Är det som att långsamt kväva sig själv?
Är det som att vara störst bäst och vackrast?
Eller är det bara likgiltighet?

~*~ Det finns ett liv bakom varje ögonpar ~*~

Du som skulle kunna påverka, till och med förändra, står med svansen mellan benen med blicken naglad på din vänstra sko medan slagen, orden, saliven tumlar om på din högra sida, till och med din högra hand är inblandad, mot din vilja, men du gör inget motstånd, bara ignorerar, tyst accepterar.

Du gör som alla andra, spelar blind och passerar, men en blind skulle gjort mer, han skulle använt sin käpp, du har ingen käpp, kanske en kniv för extremt nödfall, du väntar hellre till dess än yttrar ett ord idag.

Det finns ingen skam, det finns ingen respekt, ingen känsla av skuld,  bara rädsla.
Den stanken är så vidrig, det osar om hela stan, du kände det i början men nu har du vant dig, kanske är det för du luktar precis likadant.

Att  socialkompetens idag finns som kriterium i jobbsökarbranschen är det konstigt?

~*~ Den som tiger samtycker ~*~
(Så snälla, börja sluta hålla käften)

Drömmar hopp och mål var tog de vägen dina orden var tog de vägen glittret som gnistrade i solen varför hörs inte sprakandet längre tiden har gått men du har inte kommit längre du är fortfarande här platsen som är evig häret som alltid är med dig alltid emot dig och även om du blundar känner du äckliga kylan av misslyckandet som du inte ens lyckades uppnå inte ens det och du skäms för att du lät dig själv förlora det lopp som bara var ditt den enda motståndaren var du och du förlorade både första andra och tredjeplatsen du såg dig inte ens förlora för målet försvann i fjärran bort ifrån dig fast det bara var du som sprang och det fanns bara en riktning men du sprang åt fel håll och hastigheten existerade inte

Stopp

Är det så du vill att det ska vara?

Drömmar hopp och mål dina du ser du känner smaken doften allt det vackra goda ja det finns där orden skratten lyckan ljuset allt är sprakande glittrande  vitt och silver du spottar ut den beska smak som du vägrar sin existens i din närhet i din kropp bubblar drivet de starka stegen bestämda snabba men tillräckligt långsamt framtiden är överallt framför bakom till höger och vänster värme leenden din raka rygg utsträckta händer du ger du får och ljuset är där där är överallt och allt är evigt så länge du vill

Du skapar din egen verklighet

~*~ Tankar väcker känslor, känslor skapar reaktioner ~*~

Tre vackra dygn
massor av värme
öppna hjärtan
och glädjande ord

Tack alla ni som gjorde Vårgårda naturfotofestival till en underbar och inspirerande upplevelse!

~*~ Ett öppet hjärta både delar med sig och tar emot ~*~

Sitter i ett rum och tänker på framtiden omgiven av nutid och här och var strödd dåtid
Igår har redan hänt ändå kan i morgon kännas så mycket verkligare, en annan gång inte alls
Det finns stunder då verkligheten känns så overkligt veklig
Det finns stunder då man plötsligt inte upplever några gränser, som att allt smälter samman till ett oändligt hav, precis som isarna just nu håller på att göra
Det finns stunder då man känner sig otillräcklig och man upplever att man inte åstadkommit någonting över huvudtaget
Samtidigt finns det stunder då man plötsligt känner skuld inför all världens missär och önskar då att man gjort just ingenting eller allting tvärtemot
Men de stunder som är värda att hålla fast vid är de man älskar, på gott och ont

Så många nära så långt borta på samma gång
Men kärlek har ingen uppfattning om distans

Det är skönt att kunna dela världen inte bara med sig själv

~*~ Ibland räcker orden inte till, kanske just för att det inte är med ord det ska uttryckas ~*~

Tidigare idag såg jag en intervju med en av Sveriges främsta naturfotografer, Terje Hellesø.
Ett värmande, glädjande och inspirerande tv-inslag med en brinnande givmild själ.

Det finns alldeles för mycket egoism och respektlöshet i världen idag, det är inte bara en åsikt det är fakta. Därför känner jag sådan glädje när man då och då får små bevis på att den ursprungliga sanna kärleken, tacksamheten till Moderjord och välviljan att kunna dela med sig till omvärlden, fortfarande lever kvar här och var.

Som Terje uttrycker det:
”naturen klarar sig utmärkt utan människan, människan klara sig inte utan naturen”

Många av de tankegångar som Terje bjuder på i denna intervju delar jag starkt med honom. Vissa saker han berättade i intervjun fick jag höra under året som en av hans elever på Forsa folkhögskola, medan andra var helt nya. Jag insåg under de dryga arton minuterna att Terje är en person som trots att han redan har gett så oerhört mycket fortfarande har massor kvar att ge, och han kommer göra det, oavsett responsen.

Jag är inte den som slickar rent någon annans skosulor, jag tycker bara att man ska få den uppskattning man förtjänar.

Tack Terje för att du delar med dig av dig själv!

Dagens mänsklighet borde börja uppskatta istället för att försöka kränka, livet blir så mycket mera värt att leva då.

~*~ Det är dina egna händer som blir smutsiga när du kastar lera mot någon annan ~*~